KAISA JOHANSSON MERTALA

Jag vill vara smal igen.

God morgon. Här sitter jag i morgonrock och en kopp kaffe framför tv:n. Jag vaknade till av lite små krämpor här och var i kroppen för ett par timmar sen. Legat och vridit och vänt på mig sen dess i försök att hitta en bra och skön ställning att somna om i men icke. Jag tycker det är riktigt jobbigt att kroppen förändrats som den gjort under så kort tid. Jag vill vara smal igen. Och tanken av att det kommer att bli ännu värre de kommande och sista månaderna av graviditeten får mig stundtals att bara vilja kasta in handduken. Detta har ingenting med mina känslor för bebis att göra och jag talar ENDAST för mig själv och mina upplevelser. Men en återkommande mardröm sen så långt tillbaka jag kan minnas har varit att bli överviktig. I mina drömmar vaknar jag upp en dag och har blivit riktigt tjock utan någon som helst aning om när, var, hur detta hänt. Och det är verkligen jätte hemskt! Det hela blir även så påtagligt nu när jag känner hur min kropp börjar protestera mot min vardags "motion". Har jag stått eller gått en längre stund så resulterar det i ryggvärk. Jag får även väldigt ont i hälarna och får gå runt i tofflor hemma för att försöka dämpa smärtan. Att behöva böja sig ned eller krypa ner på golvet för att ta upp något man råkat tappa under låt säga soffan.. FY säger jag bara. Det känns som att varenda inre organ plus det senaste mat- och dryckesintaget ska komma utkastandes ur munnen på mig. För att inte tala om att knyta skorna, hur många gånger ska man behöva tappa andan under skosnörning?! Det har varit mentalt påfrestande att se vågen peka uppåt varje gång jag ställt mig på den, men att nu behöva hantera de fysiska belastningen är riktigt jobbigt. Jag har aldrig varit något träningsfreak, visst jag har tränat från och till under årens gång men aldrig haft ett brinnande intresse för det så. Jag har heller aldrig varit någon som ständigt tänker på vad jag stoppar i mig. Jag försöker äta hälsosamt och med måtta men unnar mig absolut lite onyttigheter då och då (uppenbarligen, kolla inlägget från igår kväll haha). Men att gå från att alltid varit naturligt smal och smidig till att påverkas både psykiskt och fysiskt av vikten är banne mig inte kul. Det kanske låter både löjligt, ytligt och fåfängt men det bryr jag mig inte om. Det finns säkerligen de som tycker att jag bara borde knipa igen och vara tacksam över att kunna bli med barn över huvud taget. Men det handlar inte alls om det, min tacksamhet har ingenting med saken i fråga att göra. Och det förändrar inte det faktum att jag upplever den här biten av graviditeten som påfrestande och jobbig. Hur som helst, igår när jag hade typ den värsta dagen hittills pga. allt det här kom jag och tänka på att det ska finnas ett gym här på området. Så idag ska jag försöka hinna med att gå och kika på det innan jag börjar jobbet. Och är det något att ha så tänker jag köpa gymkort där sen när bebis har kommit. Jag mena det måste ju vara perfekt att ha 5 minuters gångavstånd till gymmet när man har en liten hemma?! Och nu när jag fått känna på det här så kan jag säga att jag blir motiverad till att börja träna lite styrka på gym igen, speciellt när lillen kommer mitt i vintern  och det brukar vara brist på fina dagar och bra vägunderlag att exempelvis springa/ta långpromenader i.

 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer