KAISA JOHANSSON MERTALA

V.34 & besök hos BM

Klockan åtta hade jag tid på barnmorskemottagningen för kontroll av bebis. Vi befinner oss ju nu i vecka 34 (33+2) och vikt, hjärtslag, blodtryck osv såg bra ut. Vi håller oss ganska precis i mitten av vår kurva vilket också känns bra. Kiddon ligger fortfarande med huvudet nedåt och hon beskrev honom som "ruckbar" men inte rörlig så därför tror hon inte att han kommer att röra sig/ändra ställning något mer. Hon kommenterade även att jag inte fått några bristningar och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte besvarade det med "nej det verkar inte som det" OCH ett leende på läpparna. Får man välja mellan att få eller vara utan så tror jag inte att det finns någon som faktiskt vill ha bristningar och därför kan jag inte låta bli att vara lite glad över att jag inte fått några. Och jag hoppas givetvis att jag slipper trots att vi har några veckor kvar. Jag passade även på att fråga huruvida det stämmer att förstföderskor vanligtvis går över tiden. Men min barnmorska mena på att det bara är rent påhitt då det är bebis som helt och hållet själv bestämmer när det är dags att kika ut. Det har liksom ingenting att göra med om det är ditt första barn eller inte. Snarare finns det en genetisk påverkan från mammans och pappans sida. Så  om både jag och E:et som bebisar var "sena" med att komma ut så kan det vara så att vårat barn av den anledningen också kommer att vara det vilket då i sin tur gör att jag går över tiden.  

Har jag berättat att vi redan har en bebis här hemma?! Lima heter hon & är en fransk bulldog. Nu tror hon väl kanske inte att hon är just en bebis men hon tror lätt att hon är en valp på 6 månader snarare än en liten tik på snart två år. På bilden ovan har hon lagt sig i liggdelen till vagnen som jag absolut inte vill att hon ligger i.  Hon var dock så förbannat söt att jag var tvungen att ta kort på henne innan hon fick gå ur. Annars så avskyr hon att vara ensam, och med ensam menar jag mer än typ 3 meter från matte eller husse. På nätterna hoppar hon upp i sängen, buffar in sig under mitt eller E:ets täcke för att sen krypa upp så tätt intill hon bara kan. När hon gjort det buffar hon in huvudet vid nacken på en samtidigt som hon har det på kudden. Och jag vet inte hur många nätter jag vaknat av att jag ligger utan huvudkudde och Lima ligger bredvid precis som en liten människa med kroppen under täcket och huvudet på  min kudde.

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer