KAISA JOHANSSON MERTALA

CRED till alla er som vill inspirera & motivera.

Jag vill verkligen tacka för alla fina och peppande kommentarer från er som kikar in här!

När jag fick reda på att jag var gravid och förstod att min kropp och själ ville behålla barnet så blev detta en väldigt stor chock för mig. Min hjärna "sa åt mig" att tänka på allt det praktiska och på hur det här inte gick ihop med planen om de kommande åren. Jag skulle ju fortsätta studera i Stockholm och vi hade en del renovering kvar hemma osv. Men mitt hjärta (hur klyschigt det än låter) sa något helt annat. Och det var att lägga planen på is och förbereda mig på att vara gravid och faktiskt bli mamma.

Jag fick många gravidböcker från olika håll vilka varit till jätte stor nytta MEN jag har aldrig kunnat sätta mig och typ sträckläst dem då det bara blivit för mycket för mig. Hela grejen kommer bara för tätt inpå och jag har helt enkelt fått acceptera att jag känslomässigt & mentalt bara klarar av att kika i dem lite då och då. Läsa om en grej i taget för att sen lägga ifrån mig dem och låta det gå lite tid innan jag skummar igenom ett nytt kapitel. Kan faktiskt ta och avslöja att E:et har varit den som haft "bebis appen"  där man kan läsa om vad som händer vecka för vecka i graviditeten i sin telefon under hela den här tiden. Att ha den själv har även det bara känts för nära inpå, för mycket och för verkligt på något sätt. Så varje gång vi går in i en ny vecka så har han högläsning för mig om vad som står. Kan tänka mig att det här låter jätte konstigt med tanke på att jag sitter här och är gravid i 7:e månaden. Men beskedet om att jag var med barn kom såå oväntat och när jag insåg att vi ville behålla det så var det som att få en riktig käftsmäll (på ett positivt sätt). Tankar på barn existerade inte i mitt huvud, de existerade inte i mitt liv mer än när någon frågade om inte jag och E:et hade planer på att skaffa barn. Och då har mitt svar varit att "någon gång i framtiden kanske jag vill ha barn om jag kan få några, men inte än på flera år". Jag visste ärligt talat inte ens om jag ville ha barn innan det här för jag har aldrig tänkt på det så mycket.

Hur som helst, något som verkligen varit till stor hjälp för mig att börja bearbeta och smälta det här har varit att läsa just BLOGGAR. Nu läser jag så klart olika sorters bloggar, allt från vänners till vardags & modebloggar. Men när det kommer till graviditeten så har bloggar om just graviditet/förlossning/bebis hjälpt mig jätte mycket att få lite "kött på benen".  Det har breddat min syn på barnafödande, barn och föräldraskap. Nu är ingen graviditet den andre lik vilket också bidragit till att jag fått bredare perspektiv på saken. Och efter lite tid började jag även läsa (hör & häpna) olika människors förlossningsberättelser. Och jag gick från att läsa dem med skräck till att läsa dem med fascination över vad kvinnokroppen klarar av och så klart glädje för alla de som fått det största och mest dyrbara på jorden, ett barn. I allt det här förstod jag också hur mycket exempelvis en blogg, en berättelse, en vardagsbild ur en annan människas liv känd som okänd kan inspirera, motivera och lära vidare, vilket jag tycker är super häftigt! Jag mena, själv hade jag ingen aning om vilka personerna bakom bloggarna egentligen var men att få följa den lilla del som de delade med sig av i bloggen gjorde jätte mycket. Det gav mig så mycket mer förståelse för hur exempelvis en graviditet kan se ut och en förlossning gå till. Vilket i slutänden gjort mig lugnare och mer "cool" i att ta det positiva och negativ som det kommer för vissa saker kan man bara inte påverka. Så CRED till alla som bjuder på sig själva och en liten del av sitt liv för att inspirera & motivera andra vad det än handlar om och på vilket sätt man än väljer att göra det på!  

 

 

 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer