KAISA JOHANSSON MERTALA

Kategori: + INSPIRATION

Ett minne för livet.

Ge mig en gnutta utomlands. tack! Här är lite bilder från en resa som jag gjorde med två vänner i slutet på mars 2014. Vi var borta i nästan 3 veckor och började resan i Miami då vi hade biljetter till Ultra music festival och avslutade resan med Orlando och Disney World.

Så här skrev jag bland annat från resan då:

-"I går åkte vi ned till ett kvarter i Downtown Miami (som kanske syns på bilderna) då vi köpt biljetter till Skrillex spelning av Good times Miami. Efter några öl och ett par dj:s senare stod vi som galna när Zeds dead, Kill the noise och avslutningsvis Skrillex drog igång. Fan vad grymt det var! Helt sjukt! Och om några timmar fortsätter vi denna weekend med Ultra music festival."

-"Nu är Music week över och likaså Ultra music festival som vi befunnit oss på fredag, lördag, söndag. Och jäklarns vad grymt vi har haft det. En sån otrolig upplevelse vill jag lova och något jag starkt kan rekommendera till alla som tycker om musikstilarna och de DJ:s som spelar på festivalen! Man känner sig bokstavligen som lyckligast på jorden då man står framför de feta jäkla scenerna som dem byggt upp och allt som hör till. Trots det växlande vädret från spöregn- sol och mina panik och gråtattacker innan besöken på majabajorna så är Ultra bland det bästa jag gjort. Dock blir det att man mestadels filmar från spelningarna, men lyckades skrapa ihop lite bilder att bjuda på i alla fall. Om ett par dagar åker vi vidare till Orlando för att spendera de sista dagarna på Disney World." 

Ett minne för livet :)

 

 

 

 

CRED till alla er som vill inspirera & motivera.

Jag vill verkligen tacka för alla fina och peppande kommentarer från er som kikar in här!

När jag fick reda på att jag var gravid och förstod att min kropp och själ ville behålla barnet så blev detta en väldigt stor chock för mig. Min hjärna "sa åt mig" att tänka på allt det praktiska och på hur det här inte gick ihop med planen om de kommande åren. Jag skulle ju fortsätta studera i Stockholm och vi hade en del renovering kvar hemma osv. Men mitt hjärta (hur klyschigt det än låter) sa något helt annat. Och det var att lägga planen på is och förbereda mig på att vara gravid och faktiskt bli mamma.

Jag fick många gravidböcker från olika håll vilka varit till jätte stor nytta MEN jag har aldrig kunnat sätta mig och typ sträckläst dem då det bara blivit för mycket för mig. Hela grejen kommer bara för tätt inpå och jag har helt enkelt fått acceptera att jag känslomässigt & mentalt bara klarar av att kika i dem lite då och då. Läsa om en grej i taget för att sen lägga ifrån mig dem och låta det gå lite tid innan jag skummar igenom ett nytt kapitel. Kan faktiskt ta och avslöja att E:et har varit den som haft "bebis appen"  där man kan läsa om vad som händer vecka för vecka i graviditeten i sin telefon under hela den här tiden. Att ha den själv har även det bara känts för nära inpå, för mycket och för verkligt på något sätt. Så varje gång vi går in i en ny vecka så har han högläsning för mig om vad som står. Kan tänka mig att det här låter jätte konstigt med tanke på att jag sitter här och är gravid i 7:e månaden. Men beskedet om att jag var med barn kom såå oväntat och när jag insåg att vi ville behålla det så var det som att få en riktig käftsmäll (på ett positivt sätt). Tankar på barn existerade inte i mitt huvud, de existerade inte i mitt liv mer än när någon frågade om inte jag och E:et hade planer på att skaffa barn. Och då har mitt svar varit att "någon gång i framtiden kanske jag vill ha barn om jag kan få några, men inte än på flera år". Jag visste ärligt talat inte ens om jag ville ha barn innan det här för jag har aldrig tänkt på det så mycket.

Hur som helst, något som verkligen varit till stor hjälp för mig att börja bearbeta och smälta det här har varit att läsa just BLOGGAR. Nu läser jag så klart olika sorters bloggar, allt från vänners till vardags & modebloggar. Men när det kommer till graviditeten så har bloggar om just graviditet/förlossning/bebis hjälpt mig jätte mycket att få lite "kött på benen".  Det har breddat min syn på barnafödande, barn och föräldraskap. Nu är ingen graviditet den andre lik vilket också bidragit till att jag fått bredare perspektiv på saken. Och efter lite tid började jag även läsa (hör & häpna) olika människors förlossningsberättelser. Och jag gick från att läsa dem med skräck till att läsa dem med fascination över vad kvinnokroppen klarar av och så klart glädje för alla de som fått det största och mest dyrbara på jorden, ett barn. I allt det här förstod jag också hur mycket exempelvis en blogg, en berättelse, en vardagsbild ur en annan människas liv känd som okänd kan inspirera, motivera och lära vidare, vilket jag tycker är super häftigt! Jag mena, själv hade jag ingen aning om vilka personerna bakom bloggarna egentligen var men att få följa den lilla del som de delade med sig av i bloggen gjorde jätte mycket. Det gav mig så mycket mer förståelse för hur exempelvis en graviditet kan se ut och en förlossning gå till. Vilket i slutänden gjort mig lugnare och mer "cool" i att ta det positiva och negativ som det kommer för vissa saker kan man bara inte påverka. Så CRED till alla som bjuder på sig själva och en liten del av sitt liv för att inspirera & motivera andra vad det än handlar om och på vilket sätt man än väljer att göra det på!  

 

 

 

 

Jag vill vara smal igen.

God morgon. Här sitter jag i morgonrock och en kopp kaffe framför tv:n. Jag vaknade till av lite små krämpor här och var i kroppen för ett par timmar sen. Legat och vridit och vänt på mig sen dess i försök att hitta en bra och skön ställning att somna om i men icke. Jag tycker det är riktigt jobbigt att kroppen förändrats som den gjort under så kort tid. Jag vill vara smal igen. Och tanken av att det kommer att bli ännu värre de kommande och sista månaderna av graviditeten får mig stundtals att bara vilja kasta in handduken. Detta har ingenting med mina känslor för bebis att göra och jag talar ENDAST för mig själv och mina upplevelser. Men en återkommande mardröm sen så långt tillbaka jag kan minnas har varit att bli överviktig. I mina drömmar vaknar jag upp en dag och har blivit riktigt tjock utan någon som helst aning om när, var, hur detta hänt. Och det är verkligen jätte hemskt! Det hela blir även så påtagligt nu när jag känner hur min kropp börjar protestera mot min vardags "motion". Har jag stått eller gått en längre stund så resulterar det i ryggvärk. Jag får även väldigt ont i hälarna och får gå runt i tofflor hemma för att försöka dämpa smärtan. Att behöva böja sig ned eller krypa ner på golvet för att ta upp något man råkat tappa under låt säga soffan.. FY säger jag bara. Det känns som att varenda inre organ plus det senaste mat- och dryckesintaget ska komma utkastandes ur munnen på mig. För att inte tala om att knyta skorna, hur många gånger ska man behöva tappa andan under skosnörning?! Det har varit mentalt påfrestande att se vågen peka uppåt varje gång jag ställt mig på den, men att nu behöva hantera de fysiska belastningen är riktigt jobbigt. Jag har aldrig varit något träningsfreak, visst jag har tränat från och till under årens gång men aldrig haft ett brinnande intresse för det så. Jag har heller aldrig varit någon som ständigt tänker på vad jag stoppar i mig. Jag försöker äta hälsosamt och med måtta men unnar mig absolut lite onyttigheter då och då (uppenbarligen, kolla inlägget från igår kväll haha). Men att gå från att alltid varit naturligt smal och smidig till att påverkas både psykiskt och fysiskt av vikten är banne mig inte kul. Det kanske låter både löjligt, ytligt och fåfängt men det bryr jag mig inte om. Det finns säkerligen de som tycker att jag bara borde knipa igen och vara tacksam över att kunna bli med barn över huvud taget. Men det handlar inte alls om det, min tacksamhet har ingenting med saken i fråga att göra. Och det förändrar inte det faktum att jag upplever den här biten av graviditeten som påfrestande och jobbig. Hur som helst, igår när jag hade typ den värsta dagen hittills pga. allt det här kom jag och tänka på att det ska finnas ett gym här på området. Så idag ska jag försöka hinna med att gå och kika på det innan jag börjar jobbet. Och är det något att ha så tänker jag köpa gymkort där sen när bebis har kommit. Jag mena det måste ju vara perfekt att ha 5 minuters gångavstånd till gymmet när man har en liten hemma?! Och nu när jag fått känna på det här så kan jag säga att jag blir motiverad till att börja träna lite styrka på gym igen, speciellt när lillen kommer mitt i vintern  och det brukar vara brist på fina dagar och bra vägunderlag att exempelvis springa/ta långpromenader i.

 

 

Quick fix!

I eftermiddags tog jag tag i något som jag borde gjort för längesen. Jag tillhör nämligen de som dels vill sminka sig i sovrummet och dels vill göra det sittandes på golvet. Fråga mig inte varför men jag tycker det är lite mysigt att sätta mig framför spegeln på en skön pläd och en kopp kaffe ståendes bredvid mig och det har liksom blivit lite av en morgonrutin under årens gång. Fram till nu har mitt smink legat i två stora necessärer fulla av grejer jag inte ens använder en tredje del av. Men eftersom att jag sminkar mig dagligen så har dem blivit ståendes framme. Men idag har jag inte bara rensat i smink röran utan även tvättat necessärerna i tvättmaskinen, rengjort alla sminkborstar och lagt sminket och borstarna jag använder till vardags i två finare "lådor" som nu kan stå framme på byrån istället för två överfulla necessärer på golvet. Och det jag inte använder direkt men ändå vill ha kvar har jag lagt undan i badrummet. Sen kan man ju fråga sig varför det tagit så lång tid från tanke till handling när det kommer till en sån löjligt enkel sak att göra. Men bra blev det iaf! 

 

 

Upp