KAISA JOHANSSON MERTALA

Kategori: + GRAVIDITET

Gravid i v.33

Idag känner jag mig så jäkla negativ. Borde väl egentligen typ jubla över att ännu en vecka gått och att vi idag går in i v.33 av graviditeten men alltså nej. Är det nu helvetet börjar undrar jag? Jag vaknade vid fem i morse och kände mig som en betongklump fastgjuten i sängen. Jag hade bokstavligen ont överallt och ryggen ska vi inte ens tala om, jag kunde seriöst inte röra mig! Kommer det vara så här de sista 7 veckorna OCH kanske ännu längre om jag går över tiden?! Jag mena det lär ju inte bli bättre heller, snarare sämre ju närmare bf vi kommer. Jag har haft en väldigt bra graviditet hittills även om jag klagat över illamående och så. Men i jämförelse med hur illa det kan vara och vad många andra måste gå igenom med foglossning och liknande så har jag kommit väldigt lindrigt undan med mina små krämpor. Vilket jag är väldigt tacksam för. Men tanken på att det ska vara så här som det varit de senaste 2 dagarna resterande tiden, hur orkar man ens med en förlossning på det? Mina händer har dessutom blivit ännu värre, nu strålar smärtan upp i underarmarna och värker hela tiden. Att böja vissa fingrar gör riktigt ont och att bara skriva det här inlägget har typ tagit en evighet. I morgon ska jag i alla fall ringa min barnmorska och se om hon har något som kan hjälpa mot handvärken. Läste nämligen på nätet att det finns någon form av handskenor som man sover med som kan underlätta. Annars är det bara allmänt frustrerande att inte veta vad det är som gör ont eller varför. Klart jag också förstår att det här är en stor påfrestning för kroppen och att alla får mer eller mindre belastningar och krämpor. Men i och med att detta är mitt första barn så vet jag ju inte hur någonting ska eller bör kännas. Jag mena, får jag ont för att det är sammandragningar jag har? Eller beror det på att bebis bökar så mycket? I gravidböckerna och "bebis apparna" så belyser dem vikten av att vila mycket i den här perioden. Vilar jag för lite? Borde jag kanske ta längre promenader än vad jag gör? Är det vätskan i kroppen som gör att jag får ont? Är det foglossning på g? Ah ni fattar! VAD är det som känns HUR?! Att inte veta gör mig irriterad.

Prickar bebis in sitt bf?!

I natt när jag vaknade av att jag hade grymt ont i ena höften och kramp i andra vaden så började jag fundera på vilket datum jag tror bebis kommer att komma. Han är ju beräknad att födas den 2:a februari men hur vanligt är det egentligen att dem faktiskt gör det exakt på datumet?! Jag har ingen aning! Annars så har han några andra datum att pricka in då min pappa (bebis morfar) fyller år den 3:e,  E:et (alltså pappa till bebis) fyller år den 4:e och sen om han känner för att gotta sig i sisådär 1, 5 vecka över tiden så fyller både min bror (bebis morbror) och min systers man år den 13:e februari. Så det ska bli spännande att se om han lyckas få delad födelsedag med någon av de andra familjemedlemmarna.

Här sitter jag och drömmer mig bort till det att jag får tillbaka min normala kroppsstorlek igen.

Tar av mig ringarna.

Guldsmycken som jag alltid bär är ett armband, fyra olika sorters ringar och en lång guldkedja. Alla dessa smycken bär med sig olika minnen och värden för mig då jag fått dem vid olika lite speciella tillfällen i mitt liv. Dem betyder därför väldigt mycket för mig och är också anledningen till varför jag alltid har dem på mig. Den senaste veckan har jag börjat få väldigt ont i händerna och på morgonen är det som värst. Det liksom värker i varenda led i varje finger och jag har dessutom blivit väldigt stel i båda händer. Till en början trodde jag att jag bara hade legat eller gjort något konstigt med dem under natten men det har bara fortsatt och jag vaknar varje morgon och det första jag tänker på är hur ont jag har och hur svårt det är att röra händer och fingrar. Igår fick jag dock höra att det mycket väl kan bero på att mina fingrar och leder blivit vätskefyllda. Och att det dessutom kanske är dags att ta av sig ringarna då man inte får ha några smycken eller klockor på sig när man åker in till förlossningen pga. smittorisken. Någon annan som upplevt det här problemet under graviditeten?

När vi kom hem från Stockholm igår kväll  åkte ringarna av, alla utom en som verkligen sitter FAST. Vi testade alla sorters knep som internet har att bjuda på men nej, jag får verkligen inte av den. Dock får ja skylla mig själv en aning då den här ringen alltid varit svår att få av. Men samtidigt så känns det så otroligt naket och tomt utan mina älskade ringar så jag har skjutit på det här att ta av mig dem så länge det bara gått! Det är en gammal ring i vitt guld som börjar bli ganska sliten och till och med tappat en av sina diamanter. Så nu är jag lite i valet och kvalet, antingen låter jag den sitta kvar och hoppas på att mina fingrar inte sväller (typ) eller så knipsar vi helt enkelt av den. Gör vi det så förstörs ju givetvis ringen men i sånt fall funderar jag på att gå och få den nedsmält för att eventuellt göra ett nytt smycke av den. Och då funderar jag på om jag sen, när bebis är född ska göra första bokstaven av hans namn som jag kan sätta på min guldkedja. Vad tror ni om det? Det här är egentligen ett "skit-problem" i know, men som jag skrev ovan så betyder dem mycket för mig och jag har burit dem varje dag de senaste åren.

Nytt besök hos barnmorskan.

Åhåå vilket grått & super tråkigt väder!! Vart är solen? kylan? och snön?

Klockan åtta i morse var jag hos barnmorskan för ännu en kontroll. Min kurva såg bättre ut nu då magen "vuxit till" sig lite och den här gången var hon övertygad om att bebis lagt sig med huvudet nedåt. Hon visade vart jag kunde trycka med händerna för att känna det själv och ja, något kände jag men hade väl kanske inte kunnat konstatera att det var huvudet på egen hand direkt (haha). Hjärtljudet låter fortfarande väldigt bra och som alla tidigare gånger ska han flytta på sig och greja när vi ska lyssna på dem. Idag fick jag med mig ett papper hem med några frågor att fundera på inför förlossningen. Dock var det ingenting jag behövde skriva ner och svara på nu då vi i v. 37 kommer att gå igenom och skriva in våra önskemål i journalen kring förlossningen hos BM. Men det skadar ju inte att fundera lite på det hela och jag har redan nu två saker som jag vill SKA finnas med. Annars så var det blodsockertagning efter besöket som även det visade bra!

Från det ena till det andra så börjar nätterna bli ganska jobbiga nu då jag sover så otroligt dåligt. Först & främst är det svårt att hitta en bekväm position att somna i och resterande timmar av natten vaknar jag av att jag dels måste gå på toaletten och dels har ont i olika delar av kroppen. Och så börjar hela den här grejen med att hitta en skön ställning för att kunna somna, om igen. Fram till idag har jag trott att jag vaknat mycket pga. att E:et ofta rör sig, pratar i sömnen och snarkar en del. Men i natt har han inte varit hemma och jag har vaknat lika mycket och sovit lika dåligt trots att jag sovit själv. Kanske är dags att införskaffa sig en amningskudde eller liknande att bädda runt sig i hopp om att kunna ligga skönare?!  

Här är frågorna som jag fick med mig att fundera på kring förlossningen:

- Har du egna erfarenheter av barnafödande som du önskar förmedla till oss?
- Hur känns det för dig när du tänker på förlossningen?
- Finns det något förlossningspersonalen bör känna till om dig för att kunna ge dig rätt stöd och underlätta födandet?
- Vad har du för inställning till att amma barnet? Har du egna erfarenheter av amning som du vill förmedla?
- Hur känner du inför den första tiden efter förlossningen? Finns det något som är bra för BB-personalen att känna till om dig?

Ett litet tips bara!

Sist jag var hos barnmorskan så önskade hon att jag skulle köpa vitaminer för gravida på apoteket då jag berättade att mina folsyra tabletter snart var slut. Så i morse vad jag på apoteket och inhandlade deras egna kosttillskott med vitaminer & mineraler för gravida. Det är en blandad kompott av bl.a. folsyra, magnesium, järn, kalcium osv osv (se bild nedan). På  det apoteket jag var på hade dem två sorter av samma typ, den jag köpte med apotekets egna märke och ACO:s. Det jag kan tipsa om som en i personalen på apoteket informerade mig om är att hon jämfört innehållet på deras produkt med ACO:s och konstaterat att dem innehåller samma vitaminer och mineraler. Även mängden tabletter är densamma men apotekets egna produkt är billigare och jag tror till och med doseringen var samma dvs 2 tabletter dagligen. Ett litet tips bara!

Välkommen v. 32

Idag kliver jag in i v. 32 av graviditeten och det är alltså 8 veckor kvar nu till den lille krabaten är beräknad att komma. I "bebis appen" som jag kallar den kan man läsa om att barnet nu är ca 42 cm långt och väger ca 1,79 kg i början av veckan och 1,95 kg i slutet av veckan. Bebis alla sinnen fungerar. Och barnet sover stor del av tiden men ägnar sin vakna tid åt att träna på att andas, röra sig samt öppna och stänga sina ögon. De inre organen fortsätter att utvecklas och lungorna förbereder sig inför den riktiga andningen.

Tiden går så himla fort samtidigt som den går såå otroligt sakta. När jag tänker på att det bara är 8 veckor kvar och hur det känns som att vi nyss var på det där ultraljudet (som var i v. 22) så inser jag hur fort flera veckor bara flugit förbi och att tiden till bf kommer gå super snabbt. Men när jag å andra sidan tänker på att det är två månader kvar och jag redan är stor som ett hus och jätte trött på att vara gravid så känns tiden kvar som en EVIGHET. Självklart så längtar vi efter bebis och hoppas innerligt att allt kommer att gå bra så att vi får sätta vårt barn till världen. Men samtidigt så har jag inget emot att han ska ligga och gotta sig ett tag till för ibland känns det som att vi fortfarande inte hunnit landa i att vi faktiskt ska ha BARN. Jag mena, hur sjukt är inte det här?! För några månader sedan satt vi här helt ovetandes om vad vi snart skulle få reda på. Med ingen som helst plan på att ens börja försöka att bli med barn inom de närmsta åren och nu är jag i 7:e månaden?! Vad hände och NÄR? Haha! Vissa dagar får jag för mig att kiddon (inte bebis namn) kommer att sprattla sig ut tidigare än vad som är beräknat. Jag vet egentligen inte riktigt varför men med tanke på hur trångt det måste vara där inne nu och hur mycket han bökar och håller på om dagarna så får jag bara en känsla av att han snart kommer att bli uttråkad på att ligga där. Eller så är jag bara så fruktansvärt trött på att vara preggo så detta är rent önsketänkande från min sida. Vilket kanske låter som det mest troliga. Jag har även hört att förstföderskor ofta går över tiden?! 

Bebis första kläder.

Idag kom min kära vän Madeleine över och titta vad hon hade med sig till bebis! Super fina kläder och jag diggar verkligen hängslena på jeansen. Så himla gulligt av henne och detta blir faktiskt lillens första riktiga kläder eftersom vi fortfarande bara inhandlat två pyjamasar till honom. Vi är så tacksamma <3

 

 

Tio saker till som jag inte visste.

Tio saker till som jag inte visste om att vara gravid innan jag själv blev preggo:

1. Att man inte skall städa kattlådan (om man nu har katt) när man är gravid  då en viss parasit och bakterie som finns i katters avföring kan smitta och skada barnet i magen.

2. Att man skall bekräfta faderskapet/föräldraskapet genom att skriva faderskapsintyg när mamman till barnet är ogift. Vilket görs för att barnet skall få rätt till föräldrarnas efternamn, rätt att försörjas av föräldrarna samt rätten att ärva sin föräldrar. Här anmäler man även gemensam vårdnad om barnet. Vår kiddo kommer att få ta E:ets efternamn.

3. Att brösten producerar så kallad "råmjölk" som många kan klämma ut redan efter bara några månader in i graviditeten.  

4. Hur mycket kroppen kan förändras utöver att magen växer.

5. Att ultraljudet utförs på lasarettet och resterande besök hos barnmorskan på BVC. Jag trodde man gick till samma ställe/barnmorska som även utförde ultraljudet.

6. Att man ska tänka på att eventuellt vaccinera sig mot exempelvis influensan om man är långt gången i graviditeten runt den tiden på året.

7. Hur mycket det kan påverka en mentalt att vara gravid. Och då menar jag hur psykiskt påfrestande den fysiska belastningen kan bli.

8. Hur man vissa dagar kan känna sig så otroligt ensam trots att man har många fina och stöttande människor omkring sig. Många gånger är det svårt att förklara hur det känns, eller vart det exempelvis gör ont etc. Och att veta att ingen kan eller kommer kunna få uppleva hur just MIN graviditet är eller hur jag upplever det trots att man försöker berätta och förklara, gör att man lätt känner sig just ensam. Oavsett om det är något positivt eller negativt man önskar man kunde dela med sig av. Skulle även något gå fel och vi förlorar barnet så finns det ingen annan än jag som vet hur det har varit att burit på just den här individen, det här barnet som det nu faktiskt är.

9. Vad man ska packa i förlossningsväskan (jag har fortfarande ingen aning).

10. Hur fascinerande det är att en liten bebis kan växa i en?! Samtidigt som det är så konstigt att jag nästan tycker att det blir lite äckligt (jag är inte fullt normal, jag vet).

 

10 saker jag inte visste.

Tio saker jag inte visste om att vara gravid innan jag själv blev preggo:

1. Att man bör undvika att sola solarium under graviditeten då det kan uppstå bruna fläckar på kroppen som sen inte försvinner. Jag har personligen undvikit solarium helt  då jag inte tycker att det är värt risken att få pigmentförändringar på huden som jag måste leva med resten av mitt liv.

2. Att alla slemhinnor påverkas och både blir känsligare och mer blodfyllda under graviditeten. Man får därför väldigt lätt att börja blöda i exempelvis tandköttet, det blir även lättare för inflammationer att uppstå. Jag blöder på flertal ställen i tandköttet varje gång jag borstar tänderna.

3. Att många kvinnor upplever vadkramper under nattetid. Jag vaknar i stort sätt varje natt av att jag får kramp i ena vaden och det gör så jäkla ont!!

4. Att man inte ska dricka mer än 3 koppar kaffe eller 6 koppar te om dagen. I början av min graviditet så klarade jag inte av tanken av kaffe så jag drack te istället. Nu tar jag mig en kopp kaffe på morgonen och ibland någon kopp mer över en fika eller så.

5. Att studier påvisat att dagligt intag av vitaminet folsyra minskar risken för att barnet skall drabbas av ryggmärgsbråck. Jag blev tipsad om att äta extra tillskott av folsyra och har gjort det sedan början av graviditeten.

6. Att förlossningen kan starta genom att en så kallad "slempropp" kommer ut. När jag läste om detta på andra gravidbloggar fick jag smått panik och var tvungen att skriva till min syster och hennes man och fråga vad sjutton en "slemmis" var. Efter det googlade jag ordet slempropp och resultatet var mindre trevligt. Jag trodde det var standard att fostervattnet gick och sen var det igång!

7. Att det INTE finns några mirakelkrämer mot bristningar då dessa beror på hormoner & genetiska anlag. Dessa är tecken på att huden töjs underifrån och därför hjälper inga krämer som smörjs på utifrån. Men det skadar så klart inte att återfukta huden och massera med fetare krämer/oljor då en återfuktad hud alltid är smidigare och mjukare än en torr och hård hud. Vissa bristningar bleknar efter förlossningen. Jag tror inte jag är den enda som hoppats på mirakelkrämer mot töjningar i huden men här är den bittra sanningen. Jag har dock sluppit bristningar helt än så länge och hoppas såklart att det fortsätter så!

8. Att man bör teckna gravidförsäkring.

9. Hur mycket man faktiskt bör undvika eller vara försiktig med att äta under graviditeten. Exempelvis bör man undvika att äta opastöriserad mjölk som brie och gorgonzola m.fl. samt hoppa över gravad, rökt fisk och sushi osv. Att man skulle låta bli vissa saker visste jag men jag trodde inte man skulle hålla koll på så "mycket" som man faktiskt bör.

10. Att vi som ska bli mammor iaf här i Västerås normalt bara går på ett ultraljud under graviditetens gång. Sen kan man ju åka till andra län och betala för att få göra fler ultraljud. Och så kan det givetvis bli extra ultraljud om barnmorska/läkare anser att detta är nödvändigt, allas graviditeter ser olika ut.

Här är en bild (skämtbild) på mig och min kära systerdotter i Kalmar för några år sedan. Det vi skojar om här är hur jag skulle ha det som mamma och jaa... kan tänka mig att det kommer att bli något åt det här hållet, haha!

Gravid i v.31

Idag går jag in i vecka 31 och bebisen väger nu ca 1,6 kg och är ca 40 centimeter lång. På www.minbebis.com kan man även läsa att livmoderns mått är ungefär 29 till 32 cm och att barnet nästan fyller upp hela mammans mage.

Igår kom E:et hem med den nya bilen som vi bytt mot vår gamla och vi tog en sväng med den när han slutat jobbet. Det är en fin bil som kommer duga gott och väl ett tag framöver. Dock borde jag kanske varit gladare över det än vad jag var men jag hade såå himla ont i kroppen att jag bara ville lägga mig ned & gråta. Det är så grymt frustrerande att dels ha ont, men även att bli så begränsad pga. smärtan. Att liksom ha massa saker jag vill göra och dona med men så går det bara inte för att kroppen protesterar. Man är van vid att kunna jobba en dag, komma hem och ta en långpromenad med hundarna, städa osv för att sen exempelvis åka ner på stan och träffa vänner utan problem. Och så jämföra det med nuläget då jag måste ha en vilopaus mellan varje "aktivitet" eller så kör jag på som vanligt men då slutar istället kvällarna som igår. Dvs med att kroppen skriker och jag knappt kan röra mig. För att hoppa till något annat så tänkte jag visa upp den här fina åkpåsen från Brio som faktiskt E:et hade som liten. Den är nästintill oanvänd och känns som ny (efter bara 28 år) och kommer att bli perfekt att ha i vagnen för kiddon att gosa i.

Djungel av barnvagnar!

 God morgon på er! Här sitter jag med kaffekoppen i högsta hugg och tänkte bara slänga in ett litet inlägg om vårat barnvagnsköp innan jag pallrar mig iväg till jobbet-

I fredags var vi till Babyproffsen för att kika på barnvagn. Snacka om djungel, vart börjar man?! Finns ju så otroligt mycket olika stilar, prisklasser och märken att välja mellan. Men eftersom att en barnvagn kostar väldigt många tusenlappar så känner jag att det är viktigt att hitta någon som uppfyller våra behov i vardagen snarare än att bara ta någon baserat på hur den ser ut (ganska lätt att stirra sig blind på utseendet på vagnen och bortse från andra viktiga detaljer). Mina krav på en barnvagn är att den ska kännas smidig men väldigt stabil och säker, den ska vara skön att köra med bra fjädring, rejäla hjul & svängbara framhjul, hyfsat stor varukorg, bra sufflett, bra stötdämpning, justerbart handtag, lätt att fälla upp och ihop. Vi behöver en vagn som dels funkar bra i stadskörning (vilket alla vagnar gör) men även i grus och skog. Detta är väldigt viktigt med tanke på våra två kära hundar som alltid startar sina dagar med långpromenad. Därför prioriterar jag en vagn som är lättkörd men stabil som sagt, som går bra i alla typer av vägunderlag snarare än en exempelvis så liten och lätt vagn som möjligt. Vad man vill ha varierar givetvis från person till person, allas vardag ser ju olika ut. Men utöver bebis säkerhet (såklart) så vill jag anpassa vagn mycket efter vad våra hundar behöver för att göra det jag kan för att deras rutiner och behov INTE ska behöva påverkas negativt av att vi får tillökning i familjen. Och eftersom att E:et är borta 15-16 timmar måndag-torsdag så försöker jag redan nu tänka på hur mina dagar kommer att se ut hemma med en liten kiddo och två lekfulla hundar som ska ut på promenad 4-5 gånger om dagen. Nu tror jag i alla fall att vi har hittat rätt och igår beställde vi hem en som jag kommer att visa upp här när den kommit. Jag kan säga att jag fick aningen panik när butiksbiträdet berättar att det kan ta upp till 8 veckor att få hem en vagn. Men som tur var hittade vi en butik i Stockholm som levererar betydligt fortare än så. Jag mena låt säga att bebis ploppar ut 2 veckor för tidigt, ja då står vi ju där utan barnvagn liksom. Hur som, vi har även varit i kontakt med en bilhandlare och skrivit papper på att byta vår bil mot en större med bra bagageutrymme (för både vagn och hundar). Och utöver barnvagn och bil så har vi även köpt babyskydd och adapter till både bil och barnvagn. Så att vi kan sätta babyskyddet i barnvagnschassit om man till exempel bara ska in och handla lite snabbt och så vidare. Som ni märker så är detta verkligen en annan typ av värld jämfört med när man inte har barn. Jag mena herregud, chassi hit och ligg del dit! Jag hade ingen aning om vad folk pratade om innan vi var och kikade på barnvagn i butik haha. Men men, jag antar att det är därför man ska ha 9 månader att både lära & förbereda sig?!

Annars så önskar jag er en mysig söndag & hoppas ni haft en bra helg!

 


 

 

 

 

 

Besök hos barnmorskan

Då har jag varit iväg till BM och kom hem för en stund sedan. Idag pricka jag 10 kg plus på vågen sedan inskrivning, den känns sådär. Men för bebis skull är det positivt såklart! Blodtryck, puls och blodvärdet visa bra även denna gång. Mitt magmått hade dock stannat av en aning, dvs inte vuxit så mycket som man kanske önskar men hon  tyckte inte att detta var något att oroa sig för nu utan vi följer upp det om 2 veckor och ser då. Bebis hjärtljud lät fint och i vanlig ordning hade han typ fest i min mage.. Han körde världens sparkar när barnmorskan gled runt med sin hjärtljuds apparat och ännu en gång säger hon "du verkar ha en väldigt livlig och busig bebis". Jo tack! Skulle inte förvåna mig om ungen kommer ut och blir super energisk & speedad som person bara för att jag & E:et är rätt chillade av oss. Annars så tyckte hon sig kunna känna att han lagt sig med huvudet nedåt vilket förklarar ömmandet vid mina revben på höger sida även om det känns aningen bättre nu. Jag passade på att rådfråga om huruvida hon rekommenderar att man vaccinerar sig mot influensan vilket hon tyckte att man bör göra när man befinner sig i trimester 2 & 3. Så jag tog och vaccinerade mig innan jag gick därifrån. Skönt att ha det avklarat! Denna gång fick jag även med mig papper som sen ska med till förlossningen. Så jag känner att jag måste hitta en väska typ nu som vi tänker ha med när det väl är dags. Så att jag redan IDAG kan lägga ner papperna i väskan annars kommer vi garanterat glömma dem. Det är ju liksom lite så vi fungerar, tyvärr. Antingen gör vi det idag eller så är det typ glömt imorgon.

Älskar mina ljuslyktor från Party lite.

 

 

 

 

 

 

 

Gravid i v.30

Idag tycker jag är lite av en milstolpe då jag går in i vecka 30 av graviditeten. Hur sjukt är inte det, tiden går så himla fort på ett sätt. Det är alltså 10 veckor kvar till vi går in i den veckan lille krabaten beräknas komma. Jag längtar! Bebis växer väldigt mycket nu och är cirka 38 cm lång och väger ca 1,5 kg. På fredag har jag besök hos BM inbokat så får vi se vad hon säger då. När anses man egentligen vara höggravid? Personligen tycker jag mig ha varit det de 2 senaste månaderna. Annars så upplever jag att han lagt sig i en bättre ställning nu då jag inte känner av lika mycket smärta mot revbenen. Så på så sätt är det väldigt skönt samtidigt som det känns som att typ allt trycker upp mot bröstkorgen mer än tidigare. Jag mår fortfarande väldigt illa på kvällarna, det gäller typ att gå och lägga sig lite halvt hungrig för att mat & dryck inte ska komma upp igen när jag lägger mig ner. Bebis är dessutom fortfarande lika livlig vilket inte direkt underlättar vid illamående. Och ibland är det nästan så jag skäms över hur mycket magen rör sig, bara hoppas att andra inte märker det som jag gör, haha.

Jag har städdag här hemma idag och bjuder därför på en mindre tjusig bild. Det är inte alls mycket kvar till det att vårat kök äntligen är klart och fyyy så skönt det ska bli säger jag bara! Nu ska jag ta och fortsätta med att gå igenom köksgrejor för senare idag kommer vi att kunna börja ställa in glas, porslin etc. i skåp och lådor.

Jag vill vara smal igen.

God morgon. Här sitter jag i morgonrock och en kopp kaffe framför tv:n. Jag vaknade till av lite små krämpor här och var i kroppen för ett par timmar sen. Legat och vridit och vänt på mig sen dess i försök att hitta en bra och skön ställning att somna om i men icke. Jag tycker det är riktigt jobbigt att kroppen förändrats som den gjort under så kort tid. Jag vill vara smal igen. Och tanken av att det kommer att bli ännu värre de kommande och sista månaderna av graviditeten får mig stundtals att bara vilja kasta in handduken. Detta har ingenting med mina känslor för bebis att göra och jag talar ENDAST för mig själv och mina upplevelser. Men en återkommande mardröm sen så långt tillbaka jag kan minnas har varit att bli överviktig. I mina drömmar vaknar jag upp en dag och har blivit riktigt tjock utan någon som helst aning om när, var, hur detta hänt. Och det är verkligen jätte hemskt! Det hela blir även så påtagligt nu när jag känner hur min kropp börjar protestera mot min vardags "motion". Har jag stått eller gått en längre stund så resulterar det i ryggvärk. Jag får även väldigt ont i hälarna och får gå runt i tofflor hemma för att försöka dämpa smärtan. Att behöva böja sig ned eller krypa ner på golvet för att ta upp något man råkat tappa under låt säga soffan.. FY säger jag bara. Det känns som att varenda inre organ plus det senaste mat- och dryckesintaget ska komma utkastandes ur munnen på mig. För att inte tala om att knyta skorna, hur många gånger ska man behöva tappa andan under skosnörning?! Det har varit mentalt påfrestande att se vågen peka uppåt varje gång jag ställt mig på den, men att nu behöva hantera de fysiska belastningen är riktigt jobbigt. Jag har aldrig varit något träningsfreak, visst jag har tränat från och till under årens gång men aldrig haft ett brinnande intresse för det så. Jag har heller aldrig varit någon som ständigt tänker på vad jag stoppar i mig. Jag försöker äta hälsosamt och med måtta men unnar mig absolut lite onyttigheter då och då (uppenbarligen, kolla inlägget från igår kväll haha). Men att gå från att alltid varit naturligt smal och smidig till att påverkas både psykiskt och fysiskt av vikten är banne mig inte kul. Det kanske låter både löjligt, ytligt och fåfängt men det bryr jag mig inte om. Det finns säkerligen de som tycker att jag bara borde knipa igen och vara tacksam över att kunna bli med barn över huvud taget. Men det handlar inte alls om det, min tacksamhet har ingenting med saken i fråga att göra. Och det förändrar inte det faktum att jag upplever den här biten av graviditeten som påfrestande och jobbig. Hur som helst, igår när jag hade typ den värsta dagen hittills pga. allt det här kom jag och tänka på att det ska finnas ett gym här på området. Så idag ska jag försöka hinna med att gå och kika på det innan jag börjar jobbet. Och är det något att ha så tänker jag köpa gymkort där sen när bebis har kommit. Jag mena det måste ju vara perfekt att ha 5 minuters gångavstånd till gymmet när man har en liten hemma?! Och nu när jag fått känna på det här så kan jag säga att jag blir motiverad till att börja träna lite styrka på gym igen, speciellt när lillen kommer mitt i vintern  och det brukar vara brist på fina dagar och bra vägunderlag att exempelvis springa/ta långpromenader i.

 

 

Underbara du.

Jag tänkte skryta lite om en vän jag har och visa upp bara några få av alla stöttande, kärleksfulla och uppmuntrande sms jag fått från henne den senaste tiden. Dessa betyder så oroligt mycket för mig. Speciellt nu när jag tampas med alla omställningar som graviditeten medför. Hoppas du inte blir arg för att jag blottar ett par av våra konversationer nu Madde. Om du blir det så kommer du nog över det snart ska du se (moha)